Jag är en livsnjutare av rang. Har ett eget belöningssystem som jag slaviskt och förnöjsamt följer. Varje fredag när jag kommer hem från arbetet tar jag en lång dusch. Tvålar in min värkande kropp med en superdyr olivtvål som doftar himmelskt. Sätter på mig klänning, fönar och tvinnar upp mitt hår i en slarvig knut. Sätter på mig ett par högklackade röda skor.
Häller upp ett svalt glas Chablis och promenerar runt i min trädgård. Jag njuter och begrundar mitt mästerverk. Doftar på mina vita bedövande vackra austinrosor. Nyper av några blad från citronverbenan och gnuggar dem mellan fingrarna. Jag älskar ljudet av gruset som rullar under mina fötter. Den mjuka höstsolen värmer mitt ansikte och förstärker mina sommarfräknar.
Mina njutningstunder höjer sig till en annan dimension på hösten. I tystnad och endast av naturens ljud önskar jag mig inget mer än växternas närvaro. Möjligtvis en strykande katt och en medhållande sambo.
Det som jag inte vill erkänna är att dessa små trädgårdspromenader alltid avslutas i gummistövlar och en nedsmutsad klänning. När åkerfräken och tistlar fångar mitt skarpa öga så finns det ingen återvändo.
Jag kan inte somna med ett ogräsbestånd på näthinnan. Den glamorösa kvinnan i beigerosa läppstift förvandlas efter ungefär femton minuters promenad till en ogräsrensande maskin utan rim och ranson. Men jag har njutit och funnit kraft en stund.
Strax före midnatt går jag in efter avslutat kvällsverk. På det grånande trädgårdsbordet under körsbärsträdet står ett halvdrucket vinglas med några sönderkramade verbenablad. Två symboler för en rensande trädgårdsmästares belöning och njutning.
Klänningen från Vintage by Fe.
Det här är en av de krönikor jag skriver i magasinet Sköna Hem.
Trevlig helg / Kram V
