Internationella kvinnodagen och jag vill reprisera ett inlägg som jag fått mycket kärleksfulla kommentarer ifrån tidigare.
Jag älskar kvinnor och planerar på allvar att öppna ett kollektiv, nästan lite som ett kloster. Där skulle vi bo när vi blir gamla med åldersvårtor och tunt hår. Utanför portarna till vårt slutna hem skulle klosterliljor växa och förvilda sig till stora ängar. Kloka, belästa och ambitiösa kvinnor skulle samsas under ett tak där diskussioner och högljudda skratt skulle höras utöver de vilda vidderna.
Ser framför mig hur jag och Sanna Töringe diskuterar kärleken till de enkla pionerna och den storvuxna mangolden i köksträdgården.
Eller hur Karin Berglund häller upp mustigt rött vin i små kantstötta glas. Våra skratt smittar ut genom skamfilade fönsterkarmar. Jag skulle samla alla de kvinnor jag beundrar mest och de är många vill jag lova. Våra boksamlingar skulle nå svindlande höjder och den som har bäst syn högläser varje torsdagskväll. Under högsommaren plockas blåklockor och ställs i vaser på våra nattduksbord.
Vi delar långsamma tysta kvällspromenader och njuter av doften från nattviolens sötma. Vi samlas alltid till middagen där vaxbönor och haricots verts plockats med varsamma ådriga händer. Stora fat med egna grödor kryddas med späd körvel och pressad citron. Vi är levande friska men kanske lite skamfilade kvinnor med gottandrahandsvärde. Ibland händer det att vi gläntar på dörren till vårt nyckfulla näste. En och annan unge eller kanske ståtlig karl träder över trösklarna till kvinnornas hus. För något riktigt kloster blev det inte riktigt. Dörren stod alltjämnt vidöppen för alla som ville njuta av högläsning och storslagna middagar i ljuset av en kvinnas rynkiga ansikte.
Jag önskar er en helt fantastisk Dag. / Kram V
