Min far är en samlare av rang. Dock inte av burkar och tidningar eller annat skräp. Nej, en äkta frösamlare som ivrigt fångar upp sommarens gener i begagnade smörpaket från Finland. Vackert handskrivna etiketter med sådan ordentlighet att jag skäms över mina slarviga manövrar när det gäller namndokumentation.
Jag har svårt att hinna med att ta hand om alla frösamlingar han säger att jag bara måste prova! Häromdagen stod det en påse med exklusiva blåsvarta frön från hans svavelpion Paeonia mlokosewitschii. Med ett uppmanande brev om att de ska sås nu i höst och vårdas med öm hand.
Det finns många åsikter om hur man sår pioner och jag brukar säga att man får prova sig fram. Dock är det ett tålamods krävande jobb och därför kostar en del sorter ganska mycket som tex svavelpionen.
Höstsådd: Plocka fröna så fort kapseln öppnar sig. Stoppa ner dem i lätt sandblandad jord i en kruka eller direkt i jorden. Täck ytan med grus så att inte det bildas mossa på ytan. Sedan är det bara att vänta. Försök att låta bli fröna och vänta tills du ser ett litet blad innan du skolar om dem.
Visst är de magiskt vackra. Både fröställningarna och de blåsvarta fröna som rymmer en hel massa hemligheter.
Svavelpionen är en vildart härstammad från Kaukasus. Det kan ta upp till 5-7 år från sådd till blomning. Den kan dessutom variera i färg från svagt rosa till vit. Så man kan aldrig vara riktigt säker på att den blir så där skimrande svavelgul..
Men nu är fröna i jorden.. och vilken lycka det är att ha en far som förbarmar sig över ens trädgård och förökning. Jag skulle inte bli förvånad om det står några nya påsar med frön på trappan med både vallmo, mariatistlar och blåklockor som jag inte kan leva utan enligt honom imorgon.
Kram V.
